om cheerleadingen

Har fått så mycket frågor och massa fina kommentarer om att jag skall sluta cheer. Jag vill ta och skriva av mig här så alla kan läsa och få sig en förklaring. Det här är något jag tänkt på sen i höstas och är 99% säker på mitt val. Jag har hållt på med cheerleading och tävlat i 7 år nu, det är en väldigt lååång tid. Det har varit en del utav mitt liv sen jag var 10 år, jag har spenderat minst 2 dagar, minst 5 timmar i veckan i 7 år nu i träningshallen. Det kommer vara sjukt tufft och kännas konstigt att inte åka till hallen, att kriga sig till träningarna på helgerna, det kommer kännas tomt. Eftersom att ni fortfarande vill se mer utav cheeren enligt era kommentarer så ska jag försöka samla ihop bilder från när jag började till slut, kommer bli massa kul att kika på! Varför jag väljer att sluta är dels för att jag tröttnat, nån gång i livet tröttnar man på saker man älskar (oftast) och i höstas började jag tveka och var nära på att sluta. Jag ville få mitt sista år och min dröm uppfylld, att åka till USA och tävla i worlds. Det var mitt största mål med cheeren helt ärligt, något jag velat sen jag var liten och jag känner att det är en sån där grym once in a lifetime sak så ja nu har jag varit där, hade inte tackat nej till att åka dit igen men mitt mål är uppnått. Jag har blivit räddare på sistonde, jag hatar att volta och kommer aldrig ens försöka bli bättre på gymnasitk, punkt slut. Jag tycker det är sjukt svårt med kroppskontrollen i baskets, jag har utvecklat så mycket när det gäller stunts och pyramider och PS, är stolt över mig själv och jag är nöjd med det jag kan. Många tänker och tycker säkert, det finns sååå mycket mer saker och sååå mycket saker som kan bli bättre, ja det finns det men jag känner mig faktiskt färdig. Mitt mål var även att ta ett SM-guld iår, det kändes verkligen som vårt år, visst vi hade guldpoängen men sen drogs 1 poäng av och silvermedaljen fick följa med hem istället... inget man kan ändra på nu. I mina ögon är vi guld värda. Helt ärligt tror jag inte det går att få ett bättre cheerår än detta, det var så mycket nytt iår och nästa år kommer inte allt vara lika nytt, vi kommer inte ha nya dräkter, det kommer inte vara tre lag för första gången på länge på SM, det kommer inte vara första gången man åker till USA. Det jag kommer sakna mest är laget och tränarna. Jag vet inte om jag kommer klara av att inte träffa mitt älskade lag och mina tränare, det återstår att se. Är det något ni undrar över så kommentera så svarar jag, men tusen tack till alla fina ord. Man vet aldrig, jag kanske står på mattan våren 2014 ändå, det får vi se. Men för er i laget som kanske läser detta, jag älskar er mest utav allt, ni kommer alltid va en del utav mitt liv, och tack för alla gånger ni fångat mig, tack för alla gånger ni peppat mig och tack för att jag fått tillbringa så många fina upplevelser och stunder tillsammans med er. I LOVE U - COED BLUE?

Xx Filippa

  • Q&A

Gillar

Kommentarer

Instagram @filippalindaau

  • Bloglovin
  • Facebook
  • Instagram
  • Nouw